Arbetartjejen har gjort sig ekonomiskt oberoende – kämpar för bättre klimat och inre frid
Artikeln är en reviderad kopia från Skånska Dagbladets artikel från den 10 dec 2021.
I våras blev Elisabeth Svensson mångmiljonär. Hon tycker att det är dags att ge tillbaka och är nu mitt i skapandet av en digital utbildning om hur kvinnor kan bli rikare, på flera plan.
– Men lägg pengarna på rätt saker för bövelen. Det är inte den som har mest prylar när den dör som vinner, utan den som har haft roligast, säger hon med ett varmt leende.
Bakom en Malmögul tegelfasad i ett tvåfamiljshus tar Elisabeth Svensson emot utan maskara på de långa ögonfransarna. Det ser så klart inte undertecknad, det berättar hon lättsamt, medan hon fixar det sista framför spegeln denna arla morgon.
Det är en varm och öppenhjärtig person som tar emot i det nyrenoverade huset från 1946. I det högblanka köket står även en kantstött sekretär – ett personligt hem med bokhyllan placerad i centrum.
I somras blev Elisabeth Svensson mångmiljonär. Tillsammans med sin sambo Björn Rydhög är hon dollarmiljonär. De behöver inte längre lönearbeta om de inte vill. Under våren tickade inkomsterna in i högre takt än tidigare och när de nådde mål som tidigare hade verkat orimliga kände hon ingen eufori som hon hade förväntat sig, i det närmaste tomhet.
Elisabeth Svensson blev fundersam, tystnade på sin blogg och skämdes nästan för att hon inte var strålande glad och lycklig. Men hur skulle hon kunna vara det? Hennes intressanta och roliga jobb som agil it-projektledare var krävande, renoveringen var besvärlig att leva i och hennes kära morfar dog den här våren. Hon kände sig nära på utmattad. Siffrorna på kontot betydde inte mycket just då.
Mådde inte bra
– Jag trodde att jag skulle känna mig gladare än vad jag gjorde. Vi var ekonomiskt fria. Så det kändes bara som ett, jaha, var det inte svårare än så?
– Under åtta månader hade jag ingen motivation. Ingenting kändes kul och det kändes skamfullt. Jag hade ju inget att klaga på, berättar Elisabeth.
Nu har hon landat lite mer i det faktum att hennes liv kan förändras i praktiken också. Elisabeth Svensson ska ta tjänstledigt och studera digital kommunikation för att förbereda sitt utbildningspaket riktat till kvinnor. Hon känner i det närmaste en form av plikt att dela med sig av de kunskaper som lett till att hon är ekonomiskt fri, vilket hon är glad över i dagsläget.
– Jag vill göra saker som jag tycker är meningsfulla på riktigt. Jag har inte riktigt landat i det än, men jag tror att jag vill hjälpa andra kvinnor att leva mer utifrån sina hjärtan än vad samhället har för förväntningar på dem, säger hon och förklarar att för henne går finansiell intelligens hand i hand med personlig utveckling. Rikedom utan djupare mening eller mål är inget att sträva efter enligt Elisabeth som har provat ”shopping-metoden” tidigare.
– Det ger kortvariga kickar, ingen långvarig lycka, tycker hon.
Elisabeth Svensson växte upp i Bunkeflostrand med sin mamma och pappa och äldre bror. Det var ett arbetarklasshem där pappa arbetade som hantverkare och mamma jobbade som tulltjänsteman. Elisabeth lekte med lego, byggde kojor och sneglade på andra i området som hade mer tillgångar och var avundsjuk.
– Jag drömde först att jag skulle bli en prinsessa och senare att jag skulle bli sångerska, inte för att jag kunde sjunga, utan för att jag ville bli rik, avslöjar hon skrattande.
Arbetslöshet oroade hela familjen
1995 förlorade modern jobbet som tulltjänsteman, när Sverige gick med i EU, och rädslan spred sig i familjen över att de skulle bli tvungna att lämna huset. Elisabeth uppfattade en ständig känsla av bristtänk hos föräldrarna som gnetade, sparade och ibland snålade. I efterhand kan hon se att det här skapade en drivkraft hos henne att slippa samma situation som vuxen.
Vid 18 års ålder lämnade hon föräldrahemmet och flyttade ihop med sin dåvarande pojkvän. Hon studerade ekonomi och tog senare arbete som ekonom, controller, och var inte riktigt tillfreds med tillvaron, försökte bearbeta sin uppväxt som kantats av missbruksproblematik och kämpade mot ätstörningar. Elisabeth gick i terapi och försökte få ordning på sina relationer och försökte skapa ett intressantare arbetsliv för sig själv. Inte förrän många år senare, 29 år fyllda, bestämde hon sig för att åka på ett retreat i Ödeshög och meditera för att lära sig att hantera sin ångest bättre. I tio dagar stängde hon in sig frivilligt och mediterade.
– Det har förändrat hela mitt liv. Jag fick uppleva av egen erfarenhet att jag inte är mina tankar och känslor. Det är ett ganska grundläggande skifte. Jag behöver inte leta efter lyckan, den finns alltid inom mig.
Visst händer det fortfarande att Elisabeth drabbas av ångest och hon tar hjälp av antidepressiva mediciner, men hon är viss i övertygelsen om att det onda går över, och att hon inte måste luras med in i en negativ tankeloop som pockar på.
– Jag behöver inte följa känslan och låta den spela mig ett spratt. Jag behöver inte ta den för en sanning, förklarar hon.
Ett retreat blev en vändpunkt
Efter retreatet vid 29 års ålder strålade hon så mycket av glädje att en väninna gjorde samma visit i Ödeshög. När väninnan kom hem skulle en liten skara meditera hos Björn Rydhög, mannen som kom att bli Elisabeths kärlek.
– Han tyckte att det slog ner en blixt när jag kom in i rummet första gången. Men jag hade bestämt mig för att jag inte skulle ha någon relation, berättar Elisabeth som var tillfreds med att hon äntligen hade lärt sig att älska sig själv.
Efter en tids bekantskap föll Elisabeths gamla skyddsmur och förvandlades till en oansenlig hög smulor och det banade väg för en häftig förälskelse. Efter snart sju år tillsammans vill hennes lovord över Björns betydelse i hennes liv inte ta slut:
– Vi älskar varandra djupt, innerligt och villkorslöst. Jag brukar säga till honom att jag är en fågel i hans bur, med öppen dörr. Jag kan flyga vart jag vill, men på kvällen kommer jag alltid hem. Han älskar mig för den jag är.
– Det finns inte en sida av mig som han inte har sett. Det är en relation jag är avundsjuk på, fast det är jag som har den, säger hon skrattar igen.
Värderar relationer högst
Goda relationer ger Elisabeth stor tillfredsställelse. Och pengarna som hon önskade sig så hett som yngre, uppskattar hon också. Men betydelsen av god ekonomi har blivit en annan än den hade från början. Hon har förlorat intresset i status och prylar och paret har ingen egen bil utan använder bilpool vid behov. Elisabeth tänker mycket mer på att leva hållbart och på hur hon och hennes sambo ska göra så lite skada som möjligt på jordklotet, för att det ska hålla till framtida generationer. Pengar i dag betyder trygghet, frihet och att äga sin egen tid, men också att kunna investera i bolag som driver den gröna omställningen framåt.
– Pengar är ett väldigt bra verktyg för att rösta med fötterna. När pengarna rör sig åt ett visst håll följer ofta stora delar av marknaden efter, säger Elisabeth.
Parallellt med att hon jobbade med sin inre frid försökte hon också tjäna pengar på börsen. Första försöket slutade med förskräckelse då hon förlorade alla sina sparpengar efter att ha investerat dem i aktier i Ratos, när företaget stod som högst i kurs. Därefter gick det bara utför för bolaget. Fem år senare var hon redo att göra ett nytt försök. På frågan hur hon vågade igen svarar hon kort och gott:
– Insikten att jag tar en stor risk om jag inte är med på marknaden.
Tog kurs i privatekonomi
Elisabeth hade gått en kurs i privatekonomi och efter det kom hon fram till att hon skulle prova att investera pengar i hållbara globala passiva indexfonder. En miljon hette Excelfilen på datorskärmen med den först uppställda målbilden. Sedan byttes namnet ut till två, och tre miljoner och sedermera ouppnåeliga ”dollarmiljonär.”
– Nu har jag döpt om den till miljarden, för skojs skull. Jag tänker att det kommer aldrig att hända, säger hon i en lätt frågande ton med höjda ögonbryn.
På sin blogg är hon transparent med hushållskostnader, andel sparande och investeringar och har påbörjat resan med att dela med sig av det som har fungerat bra för henne.
– Jag tror att jag kommer att finna större glädje i att hjälpa andra än att fortsätta bara med mig själv.
Bild och text
Catharina Nilsson
catharina.nilsson@skd.se
