Inre rikedomMånadens rika kvinna

Månadens Rika Kvinna – Karin Nyberg

Karin Nyberg @RikaKvinnor.se

Varje månad skildras nya insikter kring livet kopplat till ämnet rikedom. Vill du också inspirera oss med din story, tveka inte att kontakta Rikakvinnor.se

Från duktig flicka, till trasdocka, till ön där dagen gryr

Hon sa ”Jaha, ska du till andra sidan jorden. Jag hoppas du hittar vad du söker!” Jag visste inte då vad jag sökte, jag visste bara att jag ville långt bort där inget vardagsbrus kunde nå mig. Tonga ligger mitt i Stilla havet, precis på datumgränsen för vår tidräkning och här gryr den nya dagen allra allra först. Kanske var det den vetskapen som fick mig att tro att detta var platsen för en nystart. Resan hit har varit lång men jag har faktiskt hittat vad jag sökte…. Så hur hamnade jag här?

 

Headhuntad till “drömjobbet”

Jag är en sån där klassisk tyst duktig flicka som landet Sverige har så gott om. Eller så tyst har jag nog aldrig varit förresten, få konverserar så mycket som jag. Men tyst i bemärkelsen att våga stå för vad jag tycker och tänker, säga ifrån när någon går över gränsen och dela med mig av det som är jag. Som duktig flicka har man tydligen ofta tur. För man har ju inte jobbat hårt för något och förtjänat det. Nej nej, utan man har tur och ska vara tyst och tacksam för att det går så bra. Så där var jag, headhuntad till drömjobbet, tacksam och ville verkligen visa att jag var värd det.

 

Jobbet åt upp mig och rösten inom mig försvann

Från lovande och ambitiös blev jag mer och mer av en trasdocka som slängdes runt i olika ansvarsområden och med en känsla att jag tappat all form av självtillit. Jobbet åt upp mig och upptog min tankekraft alla dygnets timmar. Men förutom kontroll så tappade jag även den där rösten inuti mig. Ni vet, rösten som svarar när man frågar sig själv om man är hungrig, vad man vill ha på sig, om man ska köpa blå eller svarta strumpor, vad man ska svara på ett mail eller om man ens vill stanna i relationen med sin partner.  Rösten svarade allt oftare ”jag vet inte”, sen ”jag bryr mig inte” och sen ”…” ingenting. Det var bara tyst, som om ingen var hemma. Jag var bara ett skal som gjorde det som förväntades med ett glatt leende.

 

Jag började överkonsumera information om hur hjärnan fungerar, självledarskap och personlig utveckling

Som duktig flicka är man ofta smart, smart nog att inse att den där trasdockan ändå är jag och den enda ”jag” jag har. Smart nog att inse att det måste ske en förändring och att det inte verkar hjälpa att bita ihop ”bara lite till”. Smart nog att ta till sig av alla kloka råd runt omkring, av alla ”carpe diem” citat, av peppiga instagramflöden, av statistik över hur vanligt utbrändhet är och fakta om psykisk ohälsa. Jag började läsa på och överkonsumerade poddar, artiklar och böcker om hur hjärnan fungerar, självledarskap och personlig utveckling.

 

Sviker jag mig själv nu -vem är jag då?

Efter några månader med massor av ny kunskap lovade jag mig själv att aldrig tappa min inre röst igen. Jag satte upp en handlingsplan för att ta hand om mig själv bättre och en tidsplan med exakta datum för när vissa förändringar behövde ha skett. Denna handlings- och tidsplan är värd ett blogginlägg för sig själv men det får inte plats i detta tyvärr. Hur som helst, allt kändes så bra och jag kände mig redan som en vinnare som planerat så fint i ett färgglatt excelark. Verkligheten var en annan, det gick bra i två månader men sen tog gamla vanor över. Jag lyckades inte följa varken handlingsplanen eller tidsplanen och insåg då att jag behövde göra större förändringar än vad jag först trodde. Jag hade ju lovat mig själv att inte hamna i samma sits igen. Om jag sviker mig själv nu, vem är jag då?

 

Här börjar insikten om rikedom

Och från och med nu börjar den duktiga flickan få revansch! I konceptet ingår nämligen även att vara ekonomisk. Tack vare att jag både sparat och gjort en budget med utfall de senaste åren kunde jag enkelt göra en kalkyl och inse att jag hade råd att säga upp mig och ge mig själv tiden jag behövde. Och här mina vänner, här börjar insikten om rikedom!

Att känna sig trygg när man står inför förändringar i livet och veta att man kommer kunna hantera det är rikedom! Rent ekonomiskt handlar det inte om stora inkomster utan om att investera och konsumera medvetet. Nu skördar jag det jag byggt upp hittills, tar en risk genom att göra slut på sparkapital men investerar för att kunna nå ytterligare rikedom framöver både ekonomiskt, erfarenhetsmässigt och relationsmässigt. Jag hade ju lovat mig själv att må bra men lyckades inte må så bra som jag tänkt mig innan deadline. Så jag sa upp mig och bokade en enkelbiljett ut i världen.

 

Trots; Tonga, Tanzania, Nya Zeeland och Australien -så är denna resa så mycket mer än de faktiska resmålen

Nu befinner jag mig på Tonga, en ögrupp i Oceanien. Innan jag kom hit spenderade jag tre veckor i Tanzania, fyra veckor i Nya Zealand och ska resa vidare till Australien. Denna resa är så mycket mer än den faktiska resan och för varje människa jag möter, varje plats jag ser, varje kunskap och insikt jag får så investerar jag för framtiden. Jag var helt enkelt tvungen att åka långt bort fysiskt för att komma närmare mig själv. Och här på Tonga börjar äntligen bitarna falla på plats och den där rösten inuti har slutat kvida, slutat viska och pratar nu i normalt tonfallsläge.

Okey, riktigt så enkelt var det inte! Det var över ett års lång process där jag ställde en massa frågor till mig själv och till andra. Det var superläskigt och jag hade aldrig varit här om jag inte haft så många fantastiska människor att fråga om råd. Sakta förflyttades gränsen för vad som var möjligt. Vilken befriande känsla när jag insåg att jo, jag har råd att säga upp mig utan att veta vad som händer sen. Jo, jag kan åka iväg på semester, inte bara en vecka utan lääänge. Jo, jag vågar riskera den nuvarande tryggheten för att nå ny rikedom ekonomiskt, erfarenhetsmässigt och relationsmässigt framöver.

Jag skapar mitt liv och är fullt ansvarig för mig själv

Det tog tid att komma underfund med vad jag ville och ett tag höll jag på att drunkna  i alla kloka råd. Till slut insåg jag att svaren på mina frågor kan endast jag besvara och besluten är endast mina. Jag skapar mitt liv och är fullt ansvarig för mig själv, likt alla andra är fullt ansvarig för dem. Man kan ge så mycket värme och kärlek till sina medmänniskor som möjligt men man kan inte ta hand om alla andra, det måste varje vuxen göra själv. Av någon anledningen verkar det dock mer bekvämt att ta ansvar för andras liv än sitt eget och betydligt enklare att tycka och tänka om andras liv än sitt eget. Jag vet inte varför det är så, kanske är det bara mänskligt och jag håller precis på att ställa om. För helt ärligt, som trasdocka gjorde jag bara mina medmänniskor oroliga och tog inte alls hand om dem även om jag själv trodde det.

 

Tre insikter jag vill dela med mig av

Slutligen vill jag dela med mig av tre insikter jag gjort hittills:

  1. Det är bekvämt att ställa frågor men obekvämt att svara. Om du verkligen ställer dig själv frågan om vem du är måste du också ge dig själv tid att lyssna på svaret.
  2. Be gärna andra om råd men lägg inte över ansvaret för besluten på någon annan. Bara du kan ta besluten om ditt liv och allt handlar om val.
  3. Sluta tyck synd om dig själv eller skyll ifrån dig utan gör det du behöver i ditt liv. Det finns alltid en väg framåt!

Så här är jag, endast 28 år men klok nog att lyssna på andra och modig nog att ta mina egna beslut. Och den där rösten jag höll på att tappa helt har fått tid att återhämta sig, växt sig starkare och vill nu nå längre än bara till mig. Jag hoppas du fått inspiration av att läsa min story!

PS. Om man förverkligar sina drömmar skapas plats för nya.

Karin Nyberg

Titel…just nu är jag ”bara” Karin Nyberg

 

 

Kommentera gärna så att vi tillsammans kan lära och utvecklas