Jag känner att jag är i trygga händer här på Economista och därför kan ta modet till mig att erkänna att jag befunnit mig i en nedåtgående svacka under de senaste två månaderna. Tittar jag på livet ur ett helikopter perspektiv, borde fallet inte vara så. Livet ser, trots osäkerhet inför framtiden, egentligen ganska ljust ut. Semestern står inför dörren, det är en massa spännande projekt på gång och det finns massvis av härliga människor och vänner som stöttar och inspirerar varandra på en mängd olika sätt. Inte minst här i gruppen.
Ändå känner jag att något skaver inom mig just nu och jag kan inte riktigt tillåta mig själv att vara här och nu och njuta av allt som är fantastiskt. Jag vet dock att det framförallt beror på att jag har en tendens att, som så många av oss duktiga kvinnor, ställa allt för höga krav på mig själv och hellre, än att njuta av resan på vägen, vilja vara framme i mål och därmed ekonomiskt fri nu! (helst igår!)
Jag tror att min sambo satte huvudet på spiken när han i förra veckan, i samband med sin delutbildning som BVC läkare, läste upp ett stycke för mig om noll till ettåringars olika utvecklingsstadier. Tydligen är det så att när ett barn i denna ålder är på väg att göra ett genombrott i sin utveckling, så regredierar de först. Under regredieringen blir barnet ofta kinkigt, otåligt och o-igenkännbart, och föräldrarna kan därför lätt tro att det är något fel på barnet. Detta händer alltså för att barnet är på väg att utvecklas och ta sig vidare till nästa nivå i sin utveckling, och inte tvärtom.
Jag drog snabbt referenser till min egen nuvarande utvecklingskurva och fastnade för liknelsen med det lilla barnets utvecklingstrappa. Kanske är det som så att, för att vi ska kunna utvecklas och avancera och därmed ta oss till nästa nivå, måste vi först regrediera?
Tänk om det samma gäller för vår ekonomi? Vi behöver kanske göra vissa misstag, få semesterpengaångest, hamna på ”botten” av olika anledningar, vara med om en nedåtgående spiral på börsen, eller göra en dålig affär, innan vi kan vända trenden och klättra uppåt igen? För utan dessa regredieringar kanske vi inte heller, fullt ut, kan ta del av uppsidorna?
Jag fick dessutom vatten på kvarnen för detta resonemang i samband med en middag hos några goda vänner nu i veckan som, förutom att vara extremt ekonomiskt framgångsrika, och tillika otroligt ödmjuka inför sin gynnsamma situation, berättade att de startade sin ekonomiska frihetsresa med att gå back 400 000kr på grund av dåliga investeringar. Och idag är de totalt ekonomiskt fria.
Eftersom jag ibland kan få lite lätt panik över att jag inte kommit längre på min ekonomiska resa och stundtals kan känna frustration över de misstag jag gjort (läs lärdomar), som kostat i både tid, energi och pengar, var det en tröst och även styrka att få bekräftat att jag kanske inte varit där jag är idag utan dessa regredieringar? Och att jag kanske inte heller kan ta mig dit jag vill utan dem?
Förhoppningsvis är därför den svacka jag befunnit mig i de senaste två månaderna bara en förberedelse inför nästa nivå av utveckling i livet och ekonomin? För livet är ju, som de lärda säger, vår bästa lärare och förser oss med precis det vi behöver just nu.
För egen del handlar det därför om att just nu acceptera känslorna av otillräcklighet, otålighet och rädsla inför att inte ha facit i handen. Att ha modet att stanna upp och njuta på vägen mot målet om ekonomisk frihet. Att prioritera hälsan genom att ta hand om den inre rikedomen. Att fortsätta dela med sig och att inse att vi bara kan göra vårt bästa och, istället för att hasta fram och göra saker lite halvdant, acceptera att vi bara kan lägga en liten sten i taget i enlighet med lilla stegets kraft. Eller som mamma brukar säga; ”Rom byggdes inte på en dag”. Kloka mamma <3.
Och mellan varven när vi bygger på den där ”katedralen”, eller vad vi nu väljer att använda för metafor för våra mål i livet, faktiskt då och då ta oss tid att stanna upp och inse att vi, som hade turen att födas eller växa upp i Sverige, trots allt har det väldigt bra.
Händer det att du också får pengastress eller stress inför att nå dina mål i livet? Kanske har du rent av lidit av pengastress i sommar?
Har du upplevt att du fått ny styrka efter att du degraderat/regredierat i din utveckling i livet och/eller ekonomiskt?
Jag ser fram emot att dela era tankar och hjälpas åt att lyfta varandra framåt.
Tack för att du orkade läsa ända hit.
Inlägget publicerades ursprungligen i Facebookgruppen ”Economista -Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi” den 28 juli 2017
