Tillbaka efter tio dagars meditationsretreat utan tillgång till vara sig mobiltelefon, böcker, skrivmaterial, musik eller någon att prata med eftersom det råder ädel tystnad under hela kursen. Då hinner en med att känna in, låta kreativiteten, fantasin och många nya idéer födas.
Något som också landade hos mig är tacksamhet över den väg jag valt att ta, och som livet tacksamt försett mig med. Nya dörrar som ständigt öppnas upp när vi gör oss tillgängliga och mottagliga för det.
Precis innan jag åkte till meditationsretreatet fick jag reda på att jag inom några månader, pga en mycket välbehövlig, genomgående holistisk omorganisation på företaget jag idag har min anställning på, kommer vara utan funktion (utan arbete) eftersom nästan hela den funktionella organisation jag tillhör kommer försvinna vid omorganisationen. För några år sedan hade detta väckt enorma känslor av stress, oro och ångest inom mig. Trygghetsmässigt, ekonomiskt och även statusmässigt. Jag utan ett arbete? Hur ska det gå? Vad ska människor tycka? Hur ska jag klara mig ekonomiskt?
Idag känner jag bara djup tacksamhet över det som komma skall. Tacksamhet över att förändring är en ständigt pågående process. Tacksamhet över att organisationen jag arbetar i kommer att förändras, förhoppningsvis till det bättre. Den behöver det för att kunna leva vidare. Tacksamhet till alla som kommer få stanna kvar och vara en del av det nya, om det är deras önskan. Ödmjukhet och empati inför de som kommer förlora sina arbeten, men också en förtröstan i att jag vet att det kommer bli till det bättre för oss alla, i slutändan.
Tacksamhet till att jag inte känner mig maktlös inför detta faktum att jag ska förlora mitt arbete och min, idag, huvudsakliga inkomstkälla. Och tacksamhet till det ”Fuck-off-kapital eller, ett ord som jag hellre använder (eftersom det andra har en negativ klang); ”självständighetskapital” jag byggt upp under åren, tillsammans med den personliga resa jag gjort och varje dag gör. Både det humana och finansiella kapitalet ger en enorm kraft och förtröstan. Och jag är helt övertygad om att allt händer av en anledning när det är rätt tid och vi är mogna för det. Livet förser oss med de utmaningar vi behöver. Och en vet aldrig hur stark en är, förrän stark är vårt enda val.
Idag gör mitt självständighetskapital att jag skulle kunna realisera pengar så att jag klarar mig rent ekonomiskt i 113 månader om jag drar ner på allt det ”lyxiga” jag omsorgsfullt väljer att unna mig, allt annat lika (dvs jag har inte räknat med någon inflation, fluktuationer på aktiemarknaden, ränteförändringar etc)
113 månader motsvarar 9 år! Om jag skulle fortsätta med det ”lyxliv” jag idag lever hade jag klarat mig i 56 månader, vilket motsvarar 4 år och 8 månader. Och då har jag inte ens räknat in mina passiva inkomster.
Det är en enorm frihet att ha tillgång till ett självständighetskapital, och en styrka i vetskapen om att själv ha klarat bygga upp detta från grunden. Det ger också en helt annan kraft och självsäkerhet att möta allt det som sker utom vår kontroll. Som att plötsligt förlora en partner, hamna i sjukdom, eller förlora ett arbete.
Vetskapen om att jag, med eller utan min älskade sambo, samhället, eller någon annan, alltid kan stå på egna ben, rent ekonomiskt är fantastiskt befriande. Därför kan jag fullt ut uppskatta och se fram emot vad livet har att erbjuda på ”andra sidan anställningen” och känna trygghet i att livet bara kommer bli ännu bättre och att nya dörrar kommer öppnas. Och det verkar som att drömmen om ”pension” nu ligger närmre i verklighet än jag tidigare trott. Vilken häftig känsla.
Genom att dela ditt totala kapital som du har möjlighet att realisera och som du inte har låst i tex din bostad, med dina totala utgifter, får du fram ditt ”Fuck-off-kapital” eller självständighetskapital.
Hur stort självständighetskapital har du, dvs hur länge du skulle klara dig utan arbete, a-kassa eller partner, allt annat lika? Och vad ger denna vetskap dig för insikt, oavsett om den är positiv eller negativ? Och oavsett vad utfallet på insikten är så kanske vetskapen om att utfallet alltid går att förändra ge någon form av trygghet. Om vi har förtröstan i att det går. För oavsett vad vi väljer att tro kommer vi ha rätt.
Tack för att du orkat läsa ända hit. Tack för att jag får dela mina tankar med er, diskutera med er, inspireras av er och växa med er. Förhoppningsvis kan även jag bidra med att inspirera och motivera någon av er på er resa. Så tack för all positiv feedback jag fått på mina föregående inlägg. Det betyder mycket för mig och jag delar gärna med mig av min ekonomiska resa, min erfarenheter, mina ”misstag” (lärdomar) och hur jag gjort för att bygga min egen pengamaskin som idag ger mig 14% i passiva inkomster varje månad (av mina totala utgifter).
För mig är ”Sharing = Caring” och jag tror på karma och att det vi ger får vi tillbaka. Sen är det viktigt att poängtera att den väg jag valt inte är en vetenskap eller den enda möjliga väg, du ska naturligtvis välja den väg som är rätt för dig och som passar dig utifrån din situation för att nå dina personliga och finansiella mål. Jag kan bara visa hur jag gjort och hur jag valt att investera och inspireras av personer som tilltalar mig och som redan gjort eller är på väg på samma finansiella resa som jag. Total ekonomisk frihet (innan jag fyller 40).
Trevlig start på veckan härliga finansiellt intelligenta kvinnor!
Inlägget publicerades ursprungligen på ”Facebookgruppen Economista -Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi” den 23 april 2017
