Härom veckan kände jag mig lite tramsig och samtidigt ganska bestämd när jag stod och dividerade med kassörskan på ICA om att jag betalt 1kr för mycket för havremjölken mot vad som framgick som prisuppgift på hyllplanet. Kassörskan, och resten av kön som nu bildads bakom mig, tyckte nog att jag var minst lika tramsig som jag kände mig. Å andra sidan var det viktigt för mig att stå på mig, vilket jag ofta, till min sambos stora förtret, brukar göra i situationer som dessa eftersom jag resonerar på ett sätt som de flesta människor inte gör när de handlar. Jag tänker nämligen i termer av procent.
Den där kronan kan ju te sig tämligen tramsig. Defacto är att den där kronan motsvarade 5,6% i prisökning på havremjölken. Om allt vi handlar plötsligt skulle bli 5,6% dyrare, eller billigare för den delen, så motsvarar det på ett år, för en vanlig familj som spenderar netto ca 30 000 kr per månad för sitt uppehälle med allt vad det innebär så som; hem, bil, mat och omkostnader, ca 20 000 kr. Dvs ca 1680 kr per månad. På 10 år blir det så mycket som 200 000 kr. Då börjar den där kronan, som tillsynes inte verkar spelar någon roll, plötsligt spela ganska stor roll.
Eftersom jag tänker i just termer av procent när jag handlar, försöker jag, om möjligt, tajma in rabatter eller olika kampanjer. Det är ju väldigt sällan vi behöver något här och nu, och med lite framförhållning och planering om vad som behöver inhandlas framöver kan man ofta komma många procentenheter billigare undan. Att tex handla nya löparskor med 20% rabatt, eller en ny vinterjacka på 30% av ordinarie pris, gör defacto väldigt stor skillnad för ekonomin i det långa loppet.
Om vi dessutom resonerar som så att den där rabatten skulle motsvara samma ökning i vår aktieportfölj, så blir det genast ganska motiverande att, istället för att impulsshoppa, invänta rätt köptillfälle för att erhålla någon form av rabatt. Precis som Warren Buffett, som fortfarande bor i sin, inte allt för fancy, 50 år gamla villa och kör omkring i en gammal bil, trots att han är en av världens mest förmögna män, så har jag helt enkelt inte” råd” att inte handla på rabatt, eller överklaga den där kronan jag fick betala mer för havremjölken.
För om vi dessutom hade investerat de där 5,6% varje år i 10 år hade summan istället blivit ca 348 000 kr, och efter 20 år 1 291 000 kr om vi räknar på en snittavkastning om 10% per år (vilket är genomsnittliga årsavkastningen för affärsvärldens generalindex (AFGX), avrundat uppåt, under perioden 1901-2014). Då börjar det faktiskt bli riktigt intressant med alla extra procent vi kan spara in genom att agera lite street smart vid våra matinköp och om/när vi behöver handla något.
Och tänk vilken skillnad det kan göra på en hel livstid om vi, låt säga, skulle handla allt med i snitt 10% ”rabatt”. För egen del skulle det innebära ca 1 728 000 kr om jag lever tills jag är 90 år och påbörjar räkningen från 18 års ålder. (har här räknat på ett uppehälle om 20 000kr/mån, vilket med 10% ”rabatt” blir 2000kr/mån, eller 24 000kr/år som vi ”sparar in”). Om vi dessutom investerar dessa insparade 2000kr/mån eller 24 000kr/år i 72 år med 10% avkastning blir det 311 774 000 kr! Ja du läste rätt; trehundra-elvamiljoner-sjuhundra-sjuttiofyratusen. Det är därför ränta-på-ränta kallas för världens 8:e underverk.
Så ja, jag kommer troligtvis fortsätta överklaga den där kronan jag fick betala för mycket för havremjölken, hur tramsigt det än kan te sig. För precis som Warren Buffett inte har ”råd” att köpa ny bil, har inte heller jag ”råd” att inte överklaga den där kronan . Dessutom ser jag det lite som en sport 😉
Hur resonerar ni när ni handlar? Överklagar ni om ni upptäcker att ni fått betala ett för högt pris? Och även vice versa? Och var går egentligen smärtgränsen för vad som är okej att överklaga?
PS. Tack för alla fina kommentarer jag fick från mitt förra inlägg om pengastress <3 det värmde mycket i mitt 32-åriga hjärta att få så fin positiv respons och känna att vi tillsammans kan stötta varandra på resan som kallas livet. Och som går upp och ned precis som börsen.
Inlägget publicerades ursprungligen i Facebookgruppen ”Economista -Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi” den 31 augusti 2017 – inlägget raderades pga att jag inte läst och därmed inte följt de uppdaterade reglerna om i gruppen. Ber om ursäkt för detta.
